Hjälp! Vad händer?!
Har Minna skaffat en blogg? Det trodde jag aldrig.
Jag förstår om du är chockad, rädd och orolig. Kan knappt fatta det själv. Varför skulle jag börja blogga? Jag har ju knappt ens läst ett blogginlägg i mitt liv.
Men varför gör jag detta då? Jag har ingen diagnostiserad cancer, bakar inte kakor, är inte intresserad av mode, dieter eller tränar som en galning. Är kanske egentligen enligt många en ganska ointressant person.
Anledningen till att jag gör det här är nog mest för att på något sätt bevisa för mig själv att jag har något slags liv förutom studier och sjukvård. Något som jag på sistone starkt tvivlat på.
Idéen kom någon gång i mörka januari när jag var mitt uppe i plugget och var helt säker på att jag hade kuggat en tentan (vilket det sen visade sig att jag inte hade gjort :D). Jag var så trött på allt och när jag inte satt och tänkte att jag borde plugga (utan att göra det), drömde jag om hur livet var när man faktiskt hade tid att leva det. Har du någon gång tentapluggat riktigt mycket så vet du nog vad jag pratar om. Det känns verkligen som att hela livet sätts på paus. Och samtidigt som du stirrar ned i en bok (i detta fallet en bok om sjukdomar, högst deprimerande) susar livet förbi utanför fönstret.
Tanken med bloggen är att kunna skriva av mig lite om saker som händer och har hänt i mitt liv. En blandning av gamla minnen, nutida händelser och mina åsikter och syn på den värld vi lever i. Sen när jag sitter där, med oerhörd tentaångest, kan jag lätt blicka tillbaka och förhoppningsvis inse att livet är mer än de jobbiga dagarna innan tentan.
Varför ska du läsa det här då? Hmm, det har jag faktiskt inte något riktigt bra svar på. Kanske sitter du likt mig någon dag och desperat letar efter undanflyckter för att slippa plugga. Då är jag glad att kunna stå till tjänst. Varmt välkommen hit!
Hur som helst så hittar du förhoppningsvis någon anledning att titta förbi någon gång ibland. Annars var det i varje fall kul att du läst så här långt.
Tack!
(Ps. Bara för att underlätta för framtida jag.
Jag kommer jobba hårt för att bloggen ska vara något kul som jag gör för mig själv. Självklart är det jätteroligt om folk vill läsa det jag skriver och om jag får lov att dela mina upplevelser med de som nu väljer att läsa om dem. Jag kommer däremot inte låta bloggen bli ett av många måsten för mig. Jag vill inte behöva få dåligt samvete om jag inte lyckas hålla den aktiv. Därav kommer uppdateringar förmodligen ske i perioder när jag känner att jag har tid och lust. Kvalitén på inläggen kommer förmodligen också variera. Det kan också hända att jag inte alls tycker att det är roligt och meningsfullt, och därför slutar helt. Men det kan bara tiden avgöra.
Har jag helgraderat mig nu?
Ds.)
