Nu drar jag till Kuwait
Jaha, då har det gått ett tag sedan jag skrev senas. Har haft ganska mycket med skolan på sistone. Läst massor av neurologi och har äntligen fått användning av reflexhammaren jag fick i julklapp.
Jag har en skräckblandad förtjusning inför neurologi. Det är väldigt svårt men samtidigt häftigt och intressant. Det är också ganska psykiskt krävande. Det kan va en ung helt frisk person där livet helt plötsligt förändras vilket resulterar i att hen inte längre kan röra armar och ben. Och sen har vi demens och alzheimers. Människor som helt glömmer bort sin omgivning och inte längre kommer ihåg sina barn. Desperationen, paniken och bedrövelsen i deras ögon när de förstår att de inte kommer ihåg sånt som man borde komma ihåg. Och sen den sjukdomen som jag tror påverkat och berört mig mest; ALS. Denna sjukdom är fruktansvärd! Friska aktiva människor som får beskedet att de med största sannolikhet kommer dö inom 2-3 år. De kommer bli svagare och svagare tills de inte längre kan röra sig eller prata alls. Tillslut döR de av att kroppen kväver sig själv. Usch, när man undersöker en sån här patient önska man nästan att man skulle hitta en tumör som kunde förklara symtomen istället; för det hade haft en bättre prognos.
Jaja, nu ska jag försöka släppa skolan helt i en vecka. Jag ska till Kuwait och hälsa på min kompis Anna! Ska bli så himla roligt! Just nu sitter jag på Kastrup flygplats och blickar ut över havet av människor. Människor som står och viftar med flaggor och kramar om sina nära och kära som precis kommit med flyget. Tycker det är så himla fint!
Hoppas kunna ge uppdateringar kommande vecka, men vi får se.
Puss och kram
Lite mat i väntan på flyget
